Snart väntar semester och då tänker jag, än en gång, unna mig lyxen av en reflektion. Fokus på detta blogginlägg är olikheter, med en text som går via Almedalen, och vad det egentligen betyder att omfamna begreppet. Vi har ju en minst sagt ambivalent hållning till olikheter i detta land, så präglat av konsensus och Jante – likhetsformare nummer ett…

Vägen via Almedalen

Nåväl, just nu pågår veckan i Almedalen (något som jag länge önskat att få delta i och där sprida kunskap om och nyttan med mitt kunskapsområde…, numera är drömmen Järvafältet) och med det, dagliga intervjuer av våra partiledare och andra med koppling till politiken. Nyhetsknarkare som jag är, så kan jag ju inte låta bli att lyssna på morgonens nyheter, radioans nyheter på dagen över till kvällsnyheterna och denna gång har jag lyssnat extra mycket på frågorna som ställs.

Precis som tidigare år (och i många andra sammanhang...), så försöker journalisterna att få de intervjuade att avslöja något som kan bli rubriker och vägen dit ställs allt som oftast frågor som – ”dom gör så – varför inte ni?”, ”dom har det som krav – hur ser ni på det?”, ”ni som ingår i samma grupp – varför tycker inte ni så?” och sällan frågor som ”hur ser ni på det?”, ”vad är era planer i denna fråga?” och ”hur ser era förslag ut för att lösa detta?”. Det känns som att journalistens framgång handlar om att få ett svar som visar på att partierna, eller de intervjuade, är oense om något snarare än att ta reda på vad de verkligen vill med utgångspunkt från sin specifika ideologiska ståndpunkt. Man är helt enkelt ute efter konflikten snarare än kunskap, suck…

”Lika=enkelt och olika=jobbigt” eller ”lika=tråkigt och olika=spännande”?

Det är mänskligt att vilja förenkla världen och dess innehåll, att få saker och ting beskrivna i termer av svart och vitt, eller som inom mitt kunskapsområde – den strömning som hävdar att vi människor är antingen röd, gul, grön eller blå. Vet att många uppskattar denna förenkling, för det gör det lättare att förstå vari olikheterna ligger MEN måste få lyfta detta att vi människor är komplexa – vi kan inte förenklas – tyvärr…

Inom området kultur- och kommunikationsförståelse läggs vikten på att förstå betydelsen av att via vår uppfostran, gäller inte minst om vi är uppväxta i olika delar av världen, lär vi oss att tolka/bedöma/döma andra människor och skeenden och det påverkar också vårt sätt att kommunicera med varandra. Vi lär oss också ett ramverk att förhålla oss till (till stor del för-intet-tagande) om vad som är rätt eller fel, bra eller dåligt, ont eller gott kopplat till beteende, sätt att tänka och relationsbygge (bland mycket annat…). Allt detta har sin grund i vår och vår familjs tillhörighet i olika religioner, filosofier, politiska ideologier med mera.

"Och vad har då ovanstående reflektion med olikheter (och mitt yrkesområde) att göra? "

Jo, grejen med att vi människor är olika (MEN notera - lika mycket värda) är att man har olika värderingar (dvs vad man tycker är viktigt); tycker olika; beter sig olika; tolkar olika och det är OK!

Utgångspunkten, om man omfamnar denna approach, är att man då får argumentera för sin ståndpunkt men också lära sig kompromissa för att nå en väg framåt, man måste helt enkelt lära sig kommunicera mer tydligt, att ge och ta. Man behöver inte alltid gilla alla lösningar men man måste acceptera kompromissen. Så länge man inte själv styr över alla skeenden i sitt liv så kommer man alltid att stöta på någon som tycker och vill olika än en själv och det är OK!

Rent politiskt (om vi ska koppla till starten av denna blogg) så har våra partier olika utgångspunkter i hur de vill lösa de problem Sverige står inför, det är grunden i vårt demokratiska system. Ingen av våra partier är dock så stor att de själva kan styra landet varvid kompromisser är en del av vardagen för våra partier och då är man sällan nöjd med alla beslut man deltar i, man kanske tom är oense i vissa frågor och det är OK!

Slutord 🙂

Utgå inte från att personen framför dig tänker som du, utgå istället från att den personen tänker olika. Konsekvensen av det blir då att du måste berätta lite mer, förklara lite mer, vara mer tydlig med vad du verkligen vill – du kan helt enkelt inte utgå från att det som är självklart för dig är självklart för någon annan!

"Trevlig sommar gott folk och på återhörande i augusti!"