Sitter och jobbar med ett blivande kursavsnitt om mångkultur och integration och inser att vi har svårt med definitionen i svensk media och debatt. Vi pratar så mycket om integration i Sverige men menar allt som oftast anpassning. Integration och mångkultur, i min värld, betyder att alla inblandande parter behöver göra avkall på det man anser vara det "rätta sättet, det normala". Vi måste acceptera att olikheter finns och måste få finnas, om det ska kallas mångkultur och om vi ska lyckas med integration.
I en debattartikel i Expressen (Det har inte med hudfärg att göra Yasri) diskuteras hur Sverige på bästa sättet ska bli mångkulturellt med utgångspunkten att det är bra för Sverige, bara man som nyanländ respekterar de svenska värderingarna.
Det är dock ett smärre problem med den ansatsen och det är typ ”du får gärna vara som du är bara du anpassar dig till vårt sätt att vara”. Mångkultur innebär per se att alla inte delar samma värderingar, punkt slut. I Sverige har vi dock en slags övergripande ”likhetstänk”, dvs att vi alla är lika och att vi därför har lätt att förstå varandra och därför så behöver vi inte anpassa oss till andras sätt att vara men faktum är att vi människor är olika. Med den insikten som grund så behöver vårt förhållningssätt till integration vara att även vi svenskar, till viss del, måste förändra oss och förstå att andra ser på världen annorlunda än vi och värderar andra beteenden än de vi ser som normala.
Om vi vill ha ett mångkulturellt samhälle med sann integration så måste vi ”födda-i-Sverige svenskar” uppfödda med svenska värderingar, både inse att andra inte tycker som vi och dessutom acceptera detta. Vad vi dock inte får vara rädd att diskutera och måste diskutera det är vad av våra mest grundläggande värderingar vi inte ska kompromissa om – dvs vilka attityder och beteenden kopplat till de grundläggande svenska värderingarna som man måste, som boende i Sverige, acceptera och anpassa sig till.
Mitt förslag är för att integrationen i Sverige ska bli så lyckad som möjligt behöver medborgarna i Sverige ta del av kunskapen om kulturella olikheter, innebörden av detta och förhållningssätt baserat på synen att vi är olika. Det skulle underlätta både vår kommunikation med andra och vår förståelse för andras beteende.
Min dröm är att ju fler som förstår detta, desto lättare får vi både med vår förståelse av andra kulturer och förståelse för olikheter i vårt närområde.