Kvinnan på tåget, en person jag fortfarande trodde var ett undantagsfall i det svenska samhället men hon finns där ute, helt öppet...

I helgen tog jag nattåget från Göteborg till Örnsköldsvik och delade då en sovvagn med en kvinna, något äldre än mig själv. Det första hon bad mig om var att stänga av mobilen då hon mådde dåligt av mobilstrålningen. Sedan satt vi tyst på varsitt håll en stund, jag med en bok i handen (man är väl förberedd...) och hon, tyst stirrande i luften.

Sedan började hon trevande ta upp den ena frågan efter den andra medan jag försökte koncentrera mig på min bok. Till slut la jag ner min bok i knät och fokuserade min uppmärksamhet på henne. Det hon ville diskutera visade sig, enligt henne, vara det mycket osäkra läget i Sverige. Den våldsspiral som hon upplevde sig se i samhället. Den flathet hon upplevde sig se bland politiker (som man för övrigt inte kunde lite på, la hon till med emfas) och hur förvanskad all information var som man kan hitta i officiella källor (som vanliga tidningar, SVT, Sveriges radio mm).

När väl dialogen startade

Först var jag alldeles tyst, dock en mycket liten stund... Sedan försökte jag mig på att både lägga fram motargument men också undersöka var hon hittade sin information som hon baserade alla dessa argument på. Svaret var, inte helt oväntat, internet, FB och så att hon självklart fördjupade sig i lämplig litteratur för att ytterligare lära sig mer om ämnet. Vår dialog (för den var mycket sansad) flöt fram och tillbaka tills hon utbrast att hon ansåg Islam vara en mordisk kult snarare än religion. Då kunde jag inte längre hålla en låg fasad och vår dialog övergick till en argumentation där vi med hjälp av bibliska citat (och kopplingar till andra religiösa skrifter) försökte övertyga varandra om den andras ”felaktiga” syn på frågan.

Intressant nog så blev vi inte ovänner men vi fortsatte att vara helt oenig om hur ”landet låg till”.

Min oro...

Allt detta får mig dock att med dovt mullrande och orolig mage inse att den utveckling jag med förfäran sett i ”Trumpland”, redan påbörjats i Sverige. Har redan sett tecknen men detta blev spiken i kistan. Vad jag förstod, efter närmare två timmars diskussion, var att hon var rädd. För sin egen välfärd, sin egen hälsa och för alla dessa främmande element där ute som hon inte riktigt förstod sig på.

Om vi tillåter att människor, som kvinnan på tåget, som ”låter sig” påverkas av nationalistiska krafter lämnas ifred med sina funderingar, så kommer Sverige att närma sig USAs utveckling mot ett allt mer polariserande samhälle bra mycket snabbare än vad vi tror.

Detta får inte hända!!!

Denna rädsla, som kvinnan på tåget uttryckte, måste adresseras med hopp om förbättring och konkreta åtgärder tydligare, oftare, mer konkret och av fler. ”Repetition är kunskapens moder” som talesättet så målande beskriver och det gäller även i detta fall.

Vi, gemene man, måste börja ta debatten och överge den svenska flatheten och önskan om konfliktfria zoner och börja diskutera konfliktladdade frågor som dessa med vår omgivning. Tror också att vi, med det, måste acceptera risken att bli identifierade som PKare, rasister, feminister eller vad helst man slänger efter en person som inte följer normen utan står för en åsikt olikt andra. För om vi inte står upp för vad vi anser vara rätt (oberoende av ideologisk bakgrund) kommer vår tystnad att bidra till att någon annan med en helt annan agenda (i mina ögon självklart felaktig…) att fylla tomrummet för alla dem därute som söker någon form av sanning…

Vill bara tillägga att innan sömnen tog över så lovade kvinnan på tåget (efter viss påtryckning från mig) att överväga att börja engagera sig politiskt och på det viset adressera sin rädsla och ”mota Olle i grind”.

Anna-Karin Byström, www.dcconsulting.se